Så påverkar Covid-19 vattenfrågan

Corona-pandemin kommer att förändra vattenfrågan i grunden. Medborgarna måste själva ta ett större ansvar för vattentillgången. Dessutom kommer kommuner att tvingas samarbeta för att bättre möta kriser och deras risk- och sårbarhetsanalyser kommer att vidgas.
I slutänden kommer det att öppna för en nödvändig diskussion om ett systemskifte i frågan om dricksvattenförsörjningen.
Anna Dahlman Petri Ledande vattenexpert, WSP.

På en presskonferens i början av Corona-utbrottet meddelade MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, att dricksvattenförsörjningen var ett område som kunde hotas under pandemin.

Det man avsåg var inte att vattnet skulle föra med sig Coronaviruset eller att tillgången skulle ta slut, utan risken för att kemikalier används i processen skulle kunna ta slut eller inte komma fram, samt att personer med unik processkompetens skulle kunna bli sjuka.

- Egentligen är det fullständigt logiskt. Rasar en bro så påverkas alla logistikkedjor som nyttjar bron. Ingen kan vara förberedd på allt, en meteorit kan också slå ner. Jag menar: Vem tänkte pandemi i början av 2020? säger Anna Dahlman Petri.
- Som det ser ut nu är inte dricksvattnet hotat av pandemin, branschen sitter redan i diskussioner med myndigheter och andra aktörer och alla tar frågan på största allvar, men jag tror att på sikt så kommer det här kommer att påverka kommuner och kommunala bolag på djupet.

Anna Dahlman Petri nämner att risk- och sårbarhetsanalyser på kommunal nivå sannolikt kommer att breddas som en effekt av pandemin. Beredskapslager för viktiga kemikalier, och säkerställande av tillgång till kompetens är andra områden som kommer beröras.

- Jag tror också att kommuner och deras bolag kommer att fördjupa samarbeten över gränser kopplat kunskapsdelning, och man kommer sannolikt att genom avtal, som inte finns på plats i dag, enas om gemensamma resurser och kompetenser, vad det får kosta och vem som ska betala.
- Och jag tror att kommuner som investerat i sårbara reningsprocesser som till exempel bygger på import av kemikalier eller mineraler kommer att tvingas till en utökad lagerhållning av processkritiska produkter.

Lager med kemikalier.

Också medborgarna kommer att tvingas ta ett utökat ansvar för det egna vattnet. I den statsfinansierade broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” uppmanas sedan 2017 landets invånare att säkerställa sin egen dricksvattentillgång för 72 timmar.

I WSP-rapporten ”Sverige och 20-talets vattenutmaningar” framgår dock tydligt att 70 procent av medborgarna helt saknar beredskap för den händelse de skulle bli utan vatten ens i ett dygn.

- Kriser brukar leda till ökad medvetenhet och jag tror att skulle vi ställa samma fråga till svenskarna i dag så är det fler som kommer att vara bättre förberedda, menar Anna Dahlman Petri.

Ytterligare en diskussion som hon tror kommer att accelereras av Corona-krisen är frågan om vattnets kvalitet i relation till användningsområdet. Behövs verkligen dricksvattenkvalitet i till exempel toaletten, biltvätten, badhus, industrier eller bevattningssystem eller kan vi tänka annorlunda?

Om Sverige enbart producerade dricksvatten till de områden där dricksvatten verkligen krävs så skulle samhällets behov av kemikalier och mineraler i vattenprocessen minska drastiskt.

- Vi ser ett ökat fokus på frågan om rätt vatten till rätt sak. Våra ledningssystem i dag är inte byggda för att kunna ta ut olika typer av vatten, men det är en fråga som allt mer finns med när man bygger nytt. Det finns kommuner som har börjat titta på om man kan sälja vatten som inte möter kraven för dricksvatten, men som är fullgott till andra användningsområden.
- Att återvinna sitt eget avloppsvatten är ett sätt där hushåll kan dra sitt strå till stacken. Slutna, cirkulära duschsystem finns till exempel redan på marknaden. Ett annat sätt är att som i Växjö tillhandahålla en vattenkiosk, där dagvatten kan tappas i tankbilar och gatusopmaskiner, vilket är ett bra sätt att spara på dricksvattnet, avslutar Anna Dahlman Petri.


Mer om detta ämne