Pandemi, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och återuppbyggnaden av totalförsvaret har gjort elförsörjning, vatten och transporter till frågor som berör långt fler än de traditionella infrastruktursektorerna.
I vår nya rapport Säkra vardagen – hur står sig Sveriges el, vatten och transportinfrastruktur i praktiken? konstateras att robustheten har stärkts sedan 2020, men också att både kommuner och företag upplever att utvecklingen går långsammare än vad omvärldsläget kräver.
Med utgångspunkt i rapporten samlade vi i Almedalen i år experter från näringslivet och offentlig sektor, där myndigheter, riksdagen och kommuner deltog och resultaten visade tydligt vilken del av samhällsinfrastrukturen som är mest akut att utveckla.
– När vi frågar företagen om vad deras största sårbarhet är svarar 62 procent av dem elförsörjningen, sade Anders Wiktorson, vd, WSP under panelsamtalet.
Effektivt totalförsvar kräver ökad samverkan
Även ur andra aspekter anses beredskapen vara otillräcklig. Exempelvis visar rapporten att 65 procent av företagen inte haft någon kontakt med sin kommun om totalförsvarsfrågor det senaste året och att 77 procent upplever att deras roll i totalförsvaret är otydlig.
För Daniel Isberg, som är ansvarig för försvarsfrågor hos oss och en av rapportförfattarna, illustrerar resultaten att Sveriges beredskap inte längre kan byggas av enskilda aktörer utan kräver fungerande samverkan mellan offentlig sektor och näringsliv.
– Beredskap måste liksom falla hela vägen ner. I slutändan blir beredskap ett ”förrådsärende”, en vaktmästarfråga att säkerställa att beredskapsnivån och inventarierna finns. Och vi missar det gapet, sade Daniel Isberg
Elförsörjning
Om man tittar närmare på den delfråga som är mest akut att åtgärda anser nästan åtta av tio företag i vår undersökning att utvecklingen går för långsamt. Läget blir extra brännande då den pågående elektrifieringen av industri och transporter fortsätter att öka efterfrågan.
– Man tycker utvecklingen av VA och transportinfrastruktur också går framåt, men det är inte alls samma siffror som för elförsörjningen. Det finns samtidigt stora ambitioner, men det saknas kraft att genomföra dem, sade Anders Wiktorsson.
Peter Sigenstam från E.ON pekade ut kapacitetsbrist och flaskhalsar som den största utmaningen, men betonade samtidigt att nätbolagen arbetar med nya lösningar.
– Vi tror faktiskt att vi har ytterligare tjugofem procent mer kapacitet i de befintliga elnäten om vi gör det på ett smart sätt.
En viktig del är ökad flexibilitet, där batterier, smart styrning och flexibla kundavtal kan avlasta nätet. Buddy Energys vd Per-Henrik Persson menade att mycket kan vinnas genom att minska effektbehovet i byggnader snarare än att enbart bygga ut ny kapacitet.
– Jag tycker att man ska jobba med effekten på de befintliga fastigheterna eller de nya fastigheter som byggs. Kan man minska behovet i dem så skapar vi kanske inte det stora underskottet som alla prognoser säger, menade Persson.
Heidelberg Materials hållbarhetschef Maria Sandell lyfte samtidigt de långa tillståndsprocesserna som ett växande problem för investeringar i såväl CCS som annan energiintensiv industri.
– Beredskap handlar också om tillstånd. Att det ska ta tio år innan man vet om man har tillstånd eller inte. Och då kanske hela investeringscaset har förändrats, så man får ta om processen igen, exemplifierade Sandell.
Claës af Burén, Director Power Transmission and Distribution hos oss, betonade vikten av ökad transparens och lokal rådighet.
– För om man har rådighet över ett problem kan man göra någonting åt det, det tror jag att den här undersökningen visar. Och ju längre ifrån att man känner att man har rådighet, desto större uppgivenhet har man, menade af Burén.
Vatten och avlopp
Även inom vattenområdet dominerade beredskapsperspektivet. Christina Nordin, generaldirektör för Livsmedelsverket, pekade på behovet av innovation, återanvändning av vatten och ökad samverkan mellan kommuner och näringsliv.
– Det finns jättemånga utredningar som har tittat på detta och som ligger på regeringens bord. Där bör vi alla pusha för att de här utredningarna omsätts i praktiken, påtalade Nordin.
Vidare pekade Christina Nordin på att Sverige behöver bli bättre på att använda befintliga resurser smartare. Som konkret case lyfte hon pilotprojekt där olika vattenkvaliteter används för olika ändamål.
Från kommunhåll betonade Uppsalas kommunstyrelseordförande Erik Pelling (S) att den civila beredskapen måste byggas in i den ordinarie verksamheten snarare än organiseras vid sidan av.
– Det här är ingen parallellstruktur, utan Sverige ska fortsätta fungera. Det är vardagen som är det viktiga ordet, påpekade Pelling.
Meit Fohlin, regionstyrelsens ordförande (S) på Gotland, lyfte samtidigt fram VA-beredskapsutredningen som ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet. Samtidigt brådskar arbetet, inte minst eftersom Fohlins politiska hemregion Gotland under flera somrar varit hårt drabbat av klimatförändringarna.
– Vi har gått från risk för vattenbrist till vattenbrist. Våra planer som vi har levt med under väldigt lång tid har satts på skam. Vi måste göra allting i dubbeltakt, sade Fohlin.
Transportinfrastruktur
Transportinfrastrukturen beskrevs som ett område där stora satsningar nu görs, men där genomförandet fortfarande är den stora utmaningen.
Carl Bergkvist, näringspolitisk chef vid Stockholms Handelskammare, menade att Sverige fortfarande bygger både långsammare och dyrare än många konkurrentländer:
– Barn hinner ju födas, ta mastersexamen på universitetet och göra tio år i yrkeslivet innan en idé blir verklig infrastruktur i det här landet ibland.
Han fick medhåll av både Trafikverkets planeringsdirektör Ulrika Geeraedts och trafikutskottets ordförande Ulrika Heie (C), som pekade på behovet av snabbare planprocesser.
– Det är ett gemensamt ansvar att faktiskt se till att snabba upp alla de här processerna. Det är inte värdigt ett innovativt ingenjörsland, medgav Heie.
För att lyckas krävs större fokus på underhåll, liksom ökad användning av alternativa genomförande- och finansieringsformer såsom offentlig–privat samverkan (OPS).
Samtidigt betonades att järnvägens robusthet blivit en central fråga även ur totalförsvarsperspektiv.
– Vi har verkligen satt ett fokus nu på att ska vi klara 2050 och se till att vi får en mycket mer stabil järnväg från totalförsvarsperspektiv och konkurrensperspektiv, uttryckte Ulrika Geeraedts.
Sverige har höga ambitioner, ökade investeringar och en växande medvetenhet om sårbarheterna. Men den avgörande frågan är inte längre om problemen är identifierade, utan hur snabbt lösningarna kan omsättas i praktiken. Där blir samverkan mellan myndigheter, kommuner och näringsliv en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att säkra vardagen.
