Grunda, vågskyddade havsvikar längs Sveriges kust är bland våra mest biologiskt värdefulla marina miljöer. I dessa vikar återfinns många viktiga habitattyper så som sjögräsängar, vegetationstäckta mjukbottnar, musselbottnar och tångbälten, vilka bidrar med ekosystemtjänster som kolinlagring, vattenrening och uppväxtmiljöer för fisk och fågel.
Samtidigt är dessa vikar attraktiva för fritidsbåtlivet och används i stor utsträckning under sommarmånaderna. Ankring, bojar och bryggor kan orsaka betydande påverkan genom fysisk störning, grumling, skuggning och habitatförlust.
För att bevara ekologiska värden krävs därför en mer strategisk havsplanering med fokus på hållbar, blå infrastruktur.
På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har WSP tagit fram rapporten Blå förtöjningar, där ”blå” används som en markör för hållbara angöringslösningar.
Rapporten beskriver kustnära biotopers känslighet för fritidsbåtsrelaterad påverkan och presenterar en jämförande analys av ankring, bojar och olika bryggtyper. Fokus ligger på effekter i sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar och tångbälten.
Syftet är att utreda miljöeffekter av olika förtöjningsmetoder och tillhandahålla ett praktiskt stöd vid val av mer miljövänlig båtinfrastruktur.
Bedömningarna baseras på en strukturerad litteraturgenomgång av vetenskapliga studier och myndighetsrapporter, med fokus på svenska förhållanden.
Angöringsmetoderna analyserades utifrån biotopernas känslighet och ekologiska värde enligt etablerade ramverk, bland annat MARBIPP och Mosaic.
Effekterna klassades på en relativ skala från försumbar till stor för att möjliggöra jämförandet mellan metoder och miljöer.
