Så banar åländsk modell väg framåt för havsbaserad vindkraft

– På Åland ser man havsbaserad vindkraft som en möjlighet att skapa en inkomstkälla och vara en del av den gröna omställningen. Landskapsregeringen väljer den aktör som de anser är det mest förmånliga budet vad gäller både miljönytta och återbäring till Ålands befolkning, säger Jonas Sahlin, avdelningschef ekologi och ytvatten på WSP, som är med och utarbetar det åländska anvisningssystemet i det havsbaserade vindkraftsprojektet Sunnanvind.

Långa ledtider, stor osäkerhet och stora kostnader. Kritiken av hur den svenska tillståndsprövningen för havsbaserad vindkraft ser ut är omfattande. För även om Sverige kommer att behöva stärka sin energiförsörjning för att möta våra framtida behov och havsbaserad vindkraft bedöms vara en energikälla med stor potential, anses dagens system vara för komplicerat och för dyrt för investerare att våga satsa på en etablering. Konsekvensen – havsbaserad vindkraft byggs i stället i andra länder med tydligare regler, som till exempel Danmark, Tyskland och Holland.

I december 2024 väntas regeringen att presentera sin utredning för hur en förenkling skulle kunna gå till och intresset för vilka åtgärder som kommer att föreslås är stort. Frågan har dessutom aktualiserats ytterligare i och med regeringens avslag i början av november till sammanlagt 13 ansökningar för tillstånd till havsbaserade vindkraftparker i Östersjön på grund av konflikt med försvarsintressen. En möjlig väg för regeringen är att inspiration hämtas från Ålands nya strategi för vindkraftsutbyggnad. Jonas Sahlin är med i WSPs arbete med att utarbeta ett åländskt anvisningssystem, där myndigheten tar ett större ansvar för utredningar och ramarna för utbyggnad är tydliga från start. Myndigheten tar alltså själv ansvar för att utreda vilket område som är lämpligt. Liknande anvisningssystem används även i de flesta andra länder i Europa. 
– Enkelt kan man beskriva det som att vi sitter tillsammans med Ålands landskapsregering och tar fram ramar för hur ett bestämt område kan planeras för utbyggnad av havsbaserad vind på bästa sätt. Då slipper vi allt bollande fram och tillbaka, reglerna är tydliga för aktörerna som kan lämna sina projektförslag till landskapsregeringen som kan utvärdera vilket förslag som ger bäst återbäring utifrån villkor de satt upp, säger Jonas Sahlin.

I dagens svenska process är det i stället upp till marknaden att identifiera och utreda olika områdens potential. I det här ”open door”-förfarandet ligger flera utmaningar, kommenterar Jonas Sahlin. Dels kan flera aktörer planera projekt inom samma område, dels saknas tydliga regler för hur myndigheterna ska avgöra vilket projekt som sedan är bäst. De finansiella riskerna med kostsamma utredningar och osäkerheten för om tillståndet beviljas, är sedan kostnader som investeraren måste tjäna igen – något som kan öka priset för slutkonsumenten.
– I Sverige finns det väldigt många aktörer på marknaden, vilket gör att myndigheterna är överbelastade och att aktörerna tävlar om att lämna in den snyggaste ansökan snabbast, något vi inom branschen kallar för ”Beauty Contest”. Det är sedan inte självklart att det är den ansökan med bäst utredningsunderlag eller högst miljönytta som får tillstånd, säger Jonas Sahlin.

WSP utreder förutsättningarna

En annan utmaning i den svenska processen är att länsstyrelserna ofta saknar kunskap och rutin för den här typen av komplicerade prövningar, samtidigt som det saknas tillräckligt med dataunderlag från havsområdena. Ansvaret för att utreda förhållandena läggs därmed på aktörerna. I det åländska projektet Sunnanvind har i stället WSP fått i uppdrag av landskapsregeringen att utreda förutsättningarna för havsbaserad vindkraft, något som Jonas Sahlin tror är en fördel.
– Det finns en tyngd i att landskapsregeringen, som opartisk aktör, genomför utredningarna och även att de tagit diskussionerna med befolkningen i området. Det kan upplevas som tryggare än när en verksamhetsutövare med vinstintresse presenterar sina projekt, säger Jonas Sahlin. 

– I diskussioner med verksamhetsutövarna tycker jag att de håller med i mycket av problemformuleringen och förstår landskapsregeringens ambition. En del som redan gjort utredningar i området vill ha förtur, men där har det varit tydligt från början att så kommer det inte gå till. Landskapsregeringen kommer att välja den aktör de anser ger det mest förmånliga budet vad gäller miljönytta och återbäring till Ålands befolkning, säger Jonas Sahlin.