I och med direktivet införs standardiserade regler, så kallade European Sustainability Reporting Standards (ESRS) för hur hållbarhetsrapportering ska genomföras, vilket gör det möjligt att jämföra företagens hållbarhetsresultat på ett mer tillförlitligt sätt. Företag måste redovisa sin påverkan på miljö-, sociala- och bolagsstyrningsfrågor (ESG), vilket inkluderar detaljerad information om klimatrisker, koldioxidutsläpp, föroreningar, resursanvändning, biologisk mångfald, arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter, affärsetik och antikorruption etc. En utmaning för de rapporterande företagen, enligt Adnan Jahic, är att inte bara redovisningen av omfattande planer och strategier för hur företagets hållbarhetsmål ska uppnås, utan också att kostnaden för att nå dit ska beräknas och prognostiseras. Det finns också en risk att inte alla aktörer har förstått omfattningen av det arbete som krävs, menar Adnan, även om han märker att arbetet bland de bolag som omfattas av direktivet har tagit fart sedan det implementerades i svensk lagstiftning under förra sommaren. Nu räcker det inte med att en hållbarhetschef eller liknande funktion har hand om hela frågan, konstaterar han.
- Det gäller främst för de företag som inte är de allra största – de riktigt stora har ofta mer resurser och egna hållbarhetsstaber. Det som sker nu är att rapporteringen börjar bli så omfattande och detaljrik att inte bara en funktion på företaget har möjlighet att hålla i hela frågan. Det går inte längre att vara generalist, utan du behöver ha experter inom olika hållbarhetsfrågor då det är så pass mycket detaljer. Det är en företagsövergripande övning, från finans till mänskliga rättigheter och allt däremellan, säger han.