”Jag ser inte till kön eller andra skillnader mellan människor – jag ser till individen” är generellt ett ganska vanligt svar från personal i olika verksamheter, när det gäller frågan om ett jämställt och jämlikt bemötande.
– Ändå finns det i många verksamheter dokumenterade skillnader i hur kvinnor och män med olika ålder och bakgrund bemöts, säger Maria Stenman, seniorkonsult och expert inom social hållbarhet på WSP. Men för att skapa likvärdiga förutsättningar och möjligheter är det viktigt eller till och med avgörande att bemötandet är likvärdigt.
Hur skapar man ett likvärdigt bemötande?
– Vi arbetar med bemötandestudier som verktyg. Det som gör bemötandestudier speciella är att de ger en ingång till arbete med jämställdhets- och jämlikhetsintegrering som handlar om praktik snarare än teori. De ger en utgångspunkt som grundar sig i organisationens verksamhet, säger Anna Tengqvist, seniorkonsult och expert inom social hållbarhet på WSP.
Genom att visa på både styrkor och utmaningar i hur jämställdhet och jämlikhet fungerar i vardagligt arbete, och vilken kultur som råder i organisationen, ger studien en möjlighet att komma djupare än ord om att alla ska behandlas lika.
Vi bemöter alla varandra på olika sätt, genom talat och skrivet språk, genom kroppsspråk, samt förväntningar och attityder.
– Vi kan se att det finns skillnader i bemötande mellan olika grupper av människor. Det kan handla om hur mycket hjälp man får, om det är en strikt eller mer skämtsam jargong eller förväntningar på vad medborgarna ska klara själva och vad de får hjälp med. Men även ögonkontakt eller leenden under mötet skiljer sig ofta åt, fortsätter Anna.
De har jobbat med allt från telefonrådgivning, förskolegrupper, och fritidsverksamhet med äldre barn, yrkes- och studievägledning, telefonvägledning, färdtjänstbedömningar, inom socialtjänst och myndighetsutövning av olika slag. De har också jobbat med det interna bemötandet inom befintliga arbetsgrupper.
– Det är en spännande metod att arbeta som observatör. Fördelen är att jag som observatör ser helt andra saker, och utvärderar och analyserar mötet på ett annat sätt, än medborgaren har möjlighet att göra. Medborgare kan vara nöjda med sina möten, men de kan inte jämföra och se skillnader. Hur skulle mötet vara annorlunda om de kom dit som äldre eller yngre, av ett annat kön eller med en annan bakgrund, eller kanske med en tydlig religiös symbol? säger Maria.
Fördelen som observatör är att kunna se skillnader i mängden möten. Allt dokumenteras i en mall så att det går att räkna på hur skillnaderna faller ut för olika grupper. Statistiskt säkerställda skillnader som visar på att möten ser olika ut beroende på vem som deltar.
– Det som är alarmerande är att det finns grupper som blir priviligierade i möten, i princip oavsett kontexten, det vill säga oavsett om det handlar om vägledning eller myndighetsutövning eller en lunchsituation på en förskola. Det finns även grupper vi identifierat där det motsatta gäller. Det tycker vi är mönster som är viktiga att se. Det är först när man ser något som man har möjlighet att göra något åt det. Det är då vi kan hjälpa till att skapa förändringar, avslutar Anna.
