För de som håller på med eller är intresserade av detaljhandelns utveckling har begreppet ”butiksdöden” seglat upp som ett av de mest använda orden för den omvandling som handeln nu genomgår.
Begreppet är problematiskt av tre skäl: För det första därför att det är riktningsbestämt och implicerar att det bara finns ett fåtal utgångar av den utveckling som just nu pågår. För det andra, därför att det okritiskt hämtats och översatts från det amerikanska begreppet ”Retail Apocalypse” vilket används för att karakterisera det stålbad som de stora kedjeföretagen, särskilt varuhuskedjorna, genomgår i Nordamerika till följd av e-handelns expansion sedan början av 2010-talet. Begreppet andas, för det tredje, historielöshet.
Detaljhandelns utveckling kan i ett historiskt perspektiv liknas vid en evolutionär process där förändrade inköpsvanor samt organisatoriska och/eller tekniska innovationer ständigt driver handelns utveckling framåt.
E-handelns kraftiga tillväxt i Sverige går inte att förneka. Visst har det skett ett teknikskifte men dess långsiktiga effekter på den fysiska handeln kan i ett historiskt perspektiv ifrågasättas. Inte minst därför att utvecklingen i Sverige på både kort och lång sikt skiljer sig från utvecklingen i Nordamerika på flera punkter.
Den moderna handeln såsom vi känner till den uppstod i kölvattnet av 1980-talets fastighetskris samt den djupa och utdragna ekonomiska krisen under 1990-talet. Den efterföljande strukturomvandlingen kom att öka den geografiska koncentrationen såväl inom stordrift som professionalism.
