Fler samarbeten kan säkra framtidens vattentillgång

Att vatten kommer ur kranen och att det vattnet är drickbart är en av många saker vi tar för givet. Men det kan förändras: Sveriges vattenförsörjning står inför en alltmer komplex framtid med olika utmaningar. 

– Vattenförsörjningen, särskilt för dricksvatten, är en oerhört central samhällsfunktion. Om vi saknar fungerande dricksvattenförsörjning får vi mycket snabbt allvarliga problem. Viktiga samhällsfunktioner, som sjukhus, försöker skydda sig genom att ha egna reservvattentäkter, men man kan föreställa sig äldreboenden och liknande verksamheter utan rent vatten i kranen – det fungerar inte, säger Patrik Lissel, hydrogeolog på WSP. 

Det finns många utmaningar att lösa när det gäller vattenförsörjningen. Dels de långsiktiga och gradvisa förändringar som påverkar tillgången på råvatten, men också beredskap för andra scenarion: långvarig torka eller allvarliga översvämningar som påverkar råvattnet och äventyrar dricksvattenkvaliteten. Med sin erfarenhet av vattenfrågor, både i Sverige och globalt, har WSP en bred kompetens för att säkerställa robusta lösningar för vattentäkter och försörjningslösningar – både för enskilda och samverkande kommuner. Patrik ser en trend under de senaste 10–20 åren av ökat samarbete. 

- Vissa samarbeten drivs av rent ekonomiska skäl, exempelvis så minskar ju kostnaden för drift och underhåll om den kan delas, vilket i sig inte ökar motståndskraften. Och finns det ett stort geografiskt avstånd kan kommuner samarbeta om till exempel kompetensutveckling och kompetensförsörjning, vilket ju också ökar tryggheten för båda parter, förklarar Patrik. 

Han förklarar att om kommuner delar kompetens och personella resurser, exempelvis i ett gemensamt drift- och underhållsorganisation så ger den större personalorganisationen en bättre beredskap vid krissituationer, eftersom det finns mer utrymme att åtgärda tillfälliga lokala problem. För kommuner som ligger närmare varandra finns andra möjligheter:  

- Något vi kommer se mer av i framtiden, och ser redan nu, är att kommuner kopplar samman sina vattenresurser, både för rå- och dricksvatten. Större enheter blir mer robusta; en ensam enhet slås lättare ut än flera sammankopplade. 

Ett unikt mellankommunalt samarbete där WSP och Patrik varit delaktiga är Bolmentunneln. Projektet har anor från 50-talet, då fem skånska kommuner gick samman för att gemensamt hitta en lösning för sina bristande råvattenresurser. De fem kommunerna bildade det kommunalt ägda bolaget Sydvatten, till vilket ytterligare tolv kommuner anslutit sig. Resultatet blev den åtta mil långa Bolmentunneln som leder dricksvatten från sjön Bolmen i Småland till drygt en halv miljon svenskar i Skåne.  

De anslutna kommunernas drivkrafter är olika: vissa har inte tillräckligt stora vattenresurser i närheten. Då var Bolmenalternativet med sitt stora vattenmagasin av hög kvalitet en bra lösning, trots det geografiska avståndet. För de andra kommuner kan det  handla om att det var svårt att hitta kompetent personal till vattenhanteringen, eller att de inte hade den trygghet i försörjningen som de ville ha.

Viktiga och inspirerande lärdomar att hämta från Bolmentunneln är hur en stor region kan försörjas med vatten om råvattenresursen kan förflyttas. Och att det går att flytta vatten långt, förklarar Patrik:

- Det handlar ju om åtta mil tunnel och sedan ytterligare några mil innan vattnet är framme vid vattenverket. Så råvattnet flyttas cirka tio mil innan det bereds till dricksvatten och sedan transporteras det ofta ytterligare flera mil tills det når hushållen.

Ett samarbetsprojekt som inspirerats av Bolmentunneln är projektet Vätternvatten, där Hallsberg, Kumla, Örebro och Lekebergs kommuner har gått samman. Det började med insikten att Örebro saknade tillräckliga råvattenresurser lokalt. Grannkommunerna hade inte heller något överskott, utan befann sig i liknande situation. Efter olika utredningar har projektet nu börjat  ta form, när vatten ska tas från Vättern via en tunnel till Hallsberg – ett slags ”Bolmentunneln 2” med målet att leverera dricksvatten från år 2035. 

Att trygga och utöka vattenresurserna innebär givetvis kostnader. Under året som gick höjdes VA-taxan med rekordbelopp på flera håll i landet. Trots det spås avgifterna fortsätta höjas, mycket på grund av att vatteninfrastrukturen behöver rustas upp. Enligt en rapport från Svenskt Vatten där WSP bidrog med underlag så innebär detta investeringar i VA-systemen på ungefär 560 miljarder kronor för kommunernas del under de närmaste 17 åren.* 

- Vi tar egentligen för lite betalt idag. Jag tror de flesta accepterar att man lägger större resurser lokalt på att trygga vattentillgången för att kunna tackla till exempel problemet med långvarig torka. Det är ju något många kommuner har problem med redan idag, med återkommande bevattningsförbud under sommarsäsongerna, kommenterar Patrik och avslutar: 

- Jag tror alla kan se fördelarna med att utöka vattenresurserna ordentligt, och även öka tryggheten i systemen.