Ingen universallösning, utan en verktygslåda
En annan stor utmaning är att många av dagens etablerade behandlingsmetoder inte förstör PFAS.
”Många tekniker samlar in PFAS, men de förstör dem inte. Då uppstår i stället frågan om hur det koncentrerade avfallet ska hanteras på ett säkert sätt”, säger Jean Pierre Davit.
I många fall används aktivt kol eller andra filtermaterial för att samla upp ämnena. Föroreningarna försvinner då från vattnet, men finns fortfarande kvar i det använda materialet, som måste regenereras eller destrueras i ett senare steg.
Det är därför intresset ökar för tekniker som faktiskt bryter ned ämnena. Runt om i världen utvecklas och testas nya metoder för att hantera PFAS-förorenat vatten och mark.
Däribland finns tekniken bakom WSP egen lösning PFASER. Elektrokemisk oxidation bryter ned PFAS på plats med patenterade elektroder med lång livslängd, utan slam och med minimal användning av kemikalier. Tekniken passar bäst för koncentrerade flöden: lakvatten från deponier, avloppsvatten från jordtvättanläggningar eller punktkällor som brandövningsplatser vid flygplatser. Inom WSP i Nordamerika används metoden i praktiken, och i Europa pågår just nu pilotarbete med testutrustning i WSP laboratorium i Lyon, Frankrike.
”Den stora fördelen är att tekniken kan destruera PFAS, i stället för att bara samla upp ämnena i ett filter och flytta problemet vidare”, säger
Jonas Bermin, hydrogeolog och PFAS-specialist på WSP i Sverige.
TRC, ett amerikanskt bolag som numera ägs av WSP, har utvecklat en in situ-metod som gör det möjligt att avlägsna endast ett koncentrat från marken med hjälp av den patenterade tekniken ART-PFAS. Tekniken bygger på så kallad in situ foam fractionation, där grundvatten recirkuleras direkt i brunnen samtidigt som PFAS koncentreras i ett skum som avlägsnas för vidare behandling. På så sätt kan föroreningarna fångas upp nära källan utan att stora mängder vatten behöver pumpas till en extern behandlingsanläggning.
Metoder för destruktion med plasmateknik och mekanisk nedbrytning, så kallad ball milling, testas också av WSP och är på väg mot den mognadsgrad som krävs för användning i större skala
När Europa går från ord till handling
Samtidigt sträcker sig arbetet med PFAS långt bortom utvecklingen av nya behandlingsmetoder, från policyutveckling och konsekvensanalyser till utredningar, riskbedömningar och PFAS-fria materialval. Jean Pierre Davit menar att det är kombinationen av dessa kompetenser som blir avgörande när Europa går in i nästa fas.
För kunder med verksamhet i flera europeiska länder är utmaningen att agera inom olika regelverk, föroreningssituationer och tekniska förutsättningar. Genom att föra samman PFAS-specialister och erfarenheter från flera europeiska marknader kan WSP kombinera lokal kunskap med lärdomar från andra länder och bidra till gemensam utveckling och utvärdering av metoder, teknik och kundlösningar. Det ger kunderna ett bredare kunskapsunderlag när de ska välja åtgärder som passar den egna anläggningen, riskbilden och regelverket.
”Många aktörer kommer att utveckla teknik. Det som blir viktigare är förmågan att förstå hela kedjan: regelverk, risker, föroreningar, behandling och långsiktig hantering”, säger han.
Till syvende och sist krävs en samlad verktygslåda som ger svar på vad som behövs utifrån den kombination av regelverk, teknik och lokal kunskap som gäller för just din anläggning, din bransch och ditt land, konstaterar Jean Pierre Davit.
”Våra kunder är intresserade av teknik som fungerar. Som ett vetenskapsbaserat företag har WSP legat i framkant i utvecklingen av teknik för PFAS-sanering, i samarbete med universitet och forskningscentrum runt om i världen. Samtidigt är vår roll att vara teknikneutrala och hjälpa våra kunder att identifiera vilken lösning som fungerar bäst i just deras specifika situation. Det finns ingen universallösning för PFAS. Det handlar inte om att välja en viss teknik, utan om att hitta rätt kombination av åtgärder för att lösa problemet på ett hållbart sätt.”