I dag har många regeringar, kommuner och organisationer satt upp ambitiösa mål kopplade till FNs hållbara utvecklingsmål (SDG), med insikt om att vi snarast måste göra städer mer hållbara och jämlika. Jämlik hälsa är ett lackmustest, ett mycket effektivt sätt att mäta hållbarhet, inte bara för att det är just mätbart, utan också för att när det skapas bra förutsättningar för välbefinnande, presterar dessa platser ofta bra även gällande andra parametrar. Om människor kan få sina dagliga behov tillgodosedda genom att gå eller cykla, och att det dessutom är säkert för alla att göra det, främjar detta inte bara en aktiv livsstil och social interaktion, utan minskar även koldioxidutsläpp och luftföroreningar. Grönytor i sin tur stödjer fysisk och psykisk hälsa, men också en form av klimatanpassning genom att erbjuda skydd mot översvämningar och extrema temperaturer. Så det som är bra för jämlik hälsa är bra för mycket annat.
Om man tittar på stadsutveckling under de senaste decennierna är det tydligt att jämlik hälsa inte har prioriterats. Klyftan mellan olika grupper när det gäller hälsoresultat och förväntad livslängd ökar, och båda är starkt kopplade till geografi. Jämlik hälsa är ett av FNs utvecklingsmål där Sverige tyvärr misslyckas, och det är så pass illa att vi backar . Vi har så stora skillnader i vårt land att om du bor i en viss stadsdel i Stockholm kan du troligtvis räkna med att leva flera år längre jämfört med om du bor i en annan stadsdel. Situationen ser liknande ut i många andra storstäder runt om i världen.
Stadsplanering som den såg ut tidigare, har bland annat gett oss stora områden med precis likadana hus, vare sig det är förorter med villamattor eller massiva höghusområden. Den har plöjt motorvägar genom bostadsområden, skapat buller och föroreningar och hindrat människor från att komma åt bekvämligheter som egentligen ligger i närområdet. Det gör det svårare att leverera ett komplett utbud av tjänster och att skapa en tillfredställande kollektivtrafik, vilket i sin tur bidrar till ensamhet och dålig social sammanhållning.
Som stadsplanerare i dag har vi dock förmågan att lösa många av de hinder som bidrar till ojämlik hälsa, och då inte bara fördelningen av grönytor, utan även sjukvård och apotek. Det går nämligen att se att tillgången till sjukvård, hur lång tid det tar att komma till sjukhuset och hur lätt det är att hämta ut medicin, påverkar din hälsa, något som Covid dessutom bekräftat ytterligare. Städer som är mer jämlika kommer dessutom vara mer motståndskraftiga mot framtida pandemier: forskare i Philadelphia har funnit att placeringen av vaccinationscentra och tillgången till kollektivtrafik, är avgörande när det gäller vaccinationsgraden.1
Några av de saker som vi inom stadsutveckling kan göra, för att ta itu med ojämlik hälsa är självklara - det är lätt att förstå att promenadvänliga stadsdelar, grönområden och fungerande kollektivtrafik ger en hälsosammare livsstil. Medan andra är mindre uppenbara, som att inte skapa stora områden med liknande bostadstyper, eller att inte bygga barriärer som fysiskt delar upp samhällen. Inget av detta är egentligen nytt utan det är samma parametrar som är viktiga när vi pratar jämlik hälsa, som när vi pratar om livskvalitet, eller klimatneutralitet, eller barn- och åldersvänliga städer.
Under det kommande decenniet måste vi öka takten och göra snabba framsteg när det gäller hållbarhet, hälsa och jämlikhet. Så när regeringar, kommuner eller byggaktörer säger att de prioriterar dessa saker, måste de också visa att det prioriteras i budget och i konkreta satsningar. Hur ser det egentligen ut när man tittar i checkboken – vad har prioriterats över vad? Vad säger det fysiska avtrycket - beviset på deras prioriteringar: Hur stora är skolgårdarna? Hur lätt är det för människor att ta sig till rekreation? Hur många tvingas bidra till utsläpp för att ta sig till jobbet? Hur många (och vilka?) bor trångbott?
Det handlar inte om att planera städer på ett helt annat sätt, utan det handlar om att justera nuvarande modeller och implementera ett nytt sätt att tänka. Det kommer allt fler goda exempel runt om i världen, allt ifrån motorvägar ombyggda som parker, till socialt värde som urvalskriterier vid offentlig upphandling, till kollektiva boendemodeller som sammanför äldre med förskolor eller studenter. Vi måste använda dessa exempel för att visa vad som går att göra, genom att tänka på hälsa lite utanför boxen.
Jämlik hälsa är ännu inte högst upp på agendan i alla samhällen, men det är bara en tidsfråga innan det måste bli det. Det kommer snart bli omöjligt att skapa fungerande länder och städer utan att prioritera hälsan. Och det kommer att vara omöjligt att skapa blomstrande ekonomier och företag utan det – de kommande åren kommer vinnarna att vara företagen och samhällena som lyckas leverera på dessa prioriteringar först. De som först gör jämlik hälsa till sin affärsmodell.
1 https://ec.europa.eu/eurostat/cache/infographs/sdg-country-overview
