Socialt hållbar stadsutveckling är mer än levande bottenvåningar

Kunskapen kring vad social hållbarhet är och hur den kan främjas i stadsutvecklingen flyttas ständigt framåt. För att få en uppdaterad bild av vad kommuner ser som det viktigaste för stadsbyggnadsbranschen att leverera har WSP gjort flera kartläggningar av nyligen genomförda markanvisningstävlingar - ett starkt verktyg kommuner har för att styra utvecklingen vid försäljning av mark. 

WSP drar flera slutsatser, där den största handlar om att det ofta saknas en anpassning till platsens behov och förutsättningar.

Det finns en stor efterfrågan på social hållbarhet

En slutsats vi kan dra av kartläggningarna är att social hållbarhet ofta efterfrågas vid markanvisningstävlingar och har påverkan på vem som väljs som köpare av marken. I tävlingarna efterfrågas bland annat blandade upplåtelseformer, grönskande utemiljöer, åtgärder för hälsa, jämställdhet, integration, skapande av sociala mötesplatser och levande bottenvåningar.
 

Fokus ligger idag på levande bottenvåningar 

En annan slutsats är att fokus både i förfrågningarna och i de vinnande bidragen främst tenderar att ligga på skapandet av just levande bottenvåningar. Genom förhöjda bottenvåningar, torg, entréer mot gatorna, caféer, bagerier, verkstäder etcetera ska trygga och attraktiva miljöer skapas på platserna. 

Levande bottenvåningar är definitivt ett verktyg för att skapa mer trygghet och möten mellan människor, men det är också ett svårt verktyg eftersom det inte finns behov eller marknad på alla platser för verksamheter som kan ge liv åt bottenvåningarna.
Helena Klintström Ansvarig Hållbar stadsutveckling

Levande bottenvåningar är inte heller lösningen på flera av de större utmaningarna vi kan se inom social hållbarhet, såsom segregation, arbetslöshet, ensamhet och ojämlikhet i hälsa. 
 

Byggaktörer inspirerar för framtiden

Det finns kommuner som arbetar hårt med att påverka de utmaningarna. Som frågar branschen efter konkreta lösningar. En glädjande spaning är att WSP ser byggaktörer som svarar genom att skapa nya affärsmodeller för att kunna erbjuda bostäder av olika prisklass i samma kvarter, som (ibland utan att ha blivit tillfrågade) erbjuder bostäder för socialtjänstens behov, eller som har som norm att anställa personer långt från arbetsmarknaden vid byggnation.
 

Det saknas anpassning till platsen

Det som är mest anslående är dock att markanvisningstävlingarna och byggaktörernas förslag sällan är baserade på fakta eller statistik, och sällan är kopplade till genomförda dialoger på platsen. Det är en brist då samma insats ger olika effekt på social hållbarhet på olika platser, då platserna i våra städer har olika förutsättningar, olika behov, olika identitet och befolkas av olika människor. WSP ser ett behov av att markanvisningstävlingar starkare kopplas samman med strategiska planer, identifierade behov och uppföljbara mål i kommunerna, så att det som verkligen behövs på platsen är det som efterfrågas i tävlingarna. 
  

Samarbete behövs utanför planprocessen

Vi ser även att stadsutvecklingen kan skapa möjlighet till samverkan mellan aktörer utanför den ordinarie plan- och exploateringsprocessen. Den processen har nämligen sina begränsningar både i tid och i möjlighet till påverkan. Bäst resultat ser WSP när olika kommunala förvaltningar, byggaktörer, fastighetsägare, polis, civilsamhälle och andra med möjlighet att påverka, går samman för att med hjälp av sina samlade möjligheter utveckla platsen. På det sättet kan processen lättare främja platsens behov, ta hand om oroligheter eller fånga upp nya medborgarförslag, och därigenom bli mer hållbart över tid. 

Läs mer om hur WSP framtidssäkrar social hållbarhet

Mer om detta ämne

Skribent

Helena Klintström
Ansvarig Hållbar stadsutveckling
Sverige