Vårt vatten: Skiter vi i dricksvattnet?

Vattnet är en självklar del i vår vardag. Vi lagar mat, duschar, tvättar och spolar i våra toaletter. Vattnet som används i alla situationer är dricksvatten. Självklart, så har vi ju alltid gjort, eller?  

De ledningar som transporterar dricks- eller avloppsvatten började byggas för cirka 100 år sedan när alltfler människor flyttade in till städerna. WSP har i många projekt under modern tid arbetat med att uppdatera och effektivisera delar av det rörsystem som transporterar vårt dricksvatten, men underhållet av avloppsrören har under lång tid behandlats styvmoderligt av sina ägare. 

- Våra vatten- och avloppsledningar mår… gammalt. Dåligt. Underhållet av avloppsledningarna är väldigt eftersatt i Sverige, och rören läcker generellt alldeles för mycket.
- Vi har helt enkelt en underhållsskuld som börjar bli kritisk, vilket nu börjar märkas på antalet kommuner som prioriterar frågorna, förklarar Jens Morän, sektionschef på WSP.

Sedan vatten- och avloppsanläggningarna byggdes har det skett en hel del utveckling, och de tekniska möjligheterna att rena och transportera vatten har kraftigt förbättrats. 

- Det finns i dag tekniker som renar vatten vid källan och vi står vid ett skifte där det finns nya tankar och möjligheter att mer effektivt använda vatten i framtiden.

Behovet av modernisering av landets avloppsnät belystes även i WSPs omtalade rapport ”VA-skulden – sanning eller myt”. Där konstaterades att det finns stora skillnader i investeringar mellan landets kommuner. Endast 56 av landets kommuner har en genomsnittlig förnyelsetakt i nivå med eller över behövd förnyelsetakt för avloppsvatten. 

Reningsverken har många gånger fungerat som en soptunna för allt. Många städer har kombinerade avloppssystem där dagvatten från till exempel regn rinner ner i gatubrunnar och blandas med avloppsvattnet på väg mot reningsverket. Det är en ineffektiv metod, då dagvattnet inte alls behöver renas på samma sätt som vårt avloppsvatten. 

Vid kraftiga skyfall blir dessutom rören i marken överfulla och reningsverken klarar inte att vare sig ta emot eller rena vattenmängderna. 

- För att det inte ska bli översvämning i verken leds det orenade vattnet förbi delar av - eller alla – reningssteg, och släpps ut direkt i naturen. Det kallas för bräddning och det görs lite då och då av nästan alla kommuner, och det sker bara på grund av kapacitetsbrist i systemet.

I WSPs rapport ”VA-skulden – sanning eller myt” gick det inte att utläsa en slutsats som belägger att bräddning har minskat i omfattning mellan 2013-2019.

För många städer som ligger kustnära blir havet räddningen, avloppsvattnet går rakt ut i vågorna. Om utsläppen sker kontrollerat utgör de inget direkt hot, men när verken riskerar att översvämmas eller systemen fallerar riskerar stora värden och områden att påverkas. Under hösten havererade ett reningsverk i Polen och orenat vatten flödade rakt ut i Östersjön. Kan det hända även i Sverige?

Moderna reningsverk som byggs idag har ibland möjlighet att rena vatten från läkemedelsrester och mikroplaster. Dagvatten för med sig mikroplaster från till exempel fotbollsplaner med konstgräs. 

- Det är ett stort problem för hela landet eftersom det påverkar naturen under väldigt lång tid. Läkemedel som passerar reningsverken och kommer ut i miljön har länge varit ett problem.

Det gäller inte minst hormoner som kommer ut i naturen. Både fiskar och musslor får sämre förmåga att fortplanta sig. Läkemedel är byggda för att påverka olika processer i vår kropp. Förmågan att påverka biologiska processer innebär att läkemedlen även påverkar andra djurarter. 

Varje år produceras stora mängder avfall från våra reningsverk. Avfallet eller slammet, hamnade under lång tid på Sveriges åkrar där det fungerade som gödsel. Många kommuner har dock valt att sluta med spridning av slammet, på grund av de höga halterna av restprodukter från läkemedel.
 

Så blir framtiden

Den tekniska livslängden på både rör och rening är alltså många gånger uppnådd och WSP hjälper därför många kommuner såsom Simrishamn och Landskrona med översyn och riskanalyser av anläggningarna. I samband med arbetet är det inte ovanligt att kommunerna ser samarbete över kommungränserna som en möjlighet.

- Det finns absolut vissa stordriftsfördelar, särskilt för mindre kommuner, att dela på vatten- och reningsverk. Det krävs inte lika mycket personal och underhållskostnaderna blir mindre när man delar på ansvaret.
- Men för att dela på anläggningarna behövs det byggas helt nya ledningssystem, någonting som kan bli minst lika dyrt som att bygga en helt ny anläggning.  

De ekonomiska utmaningarna för många av Sveriges 290 kommuner kombinerat med vitt skiftande förutsättningar bidrar alltså till att VA-frågan – ytterst vattnet - kan bli en klassfråga mellan rika och fattiga kommuner.

Hur står det då till med det svenska vatten- och avloppsnätet i en internationell jämförelse?

Lite mittemellan, menar Jens Morän. 

- Det är en annan värld nu jämfört med när många vatten- och avfallsnät byggdes. Det har både skett en teknisk utveckling, befolkningsökning och beteendeförändring när det gäller vatten. En modern värld måste vara innovativ i sitt sätt att hantera avloppsfrågorna om vi ska trygga en bra miljö även för våra barn och barnbarn.

Tycker du också att det här ämnesområdet är spännande? Oavsett om du är nyutexaminerad eller senior specialist, så söker WSP ständigt nya förmågor och kompetenser som kan hjälpa oss och våra uppdragsgivare att framtidssäkra Sverige. Du hittar alla våra lediga jobb och rekryteringsprogam här.