Under 1960- och 70-talet användes klorerade lösningsmedel flitigt eftersom de ansågs ha otroliga tekniska egenskaper och användes av många verksamheter, som bland annat kemtvättar, mekaniska verkstäder och inom ytbehandling. I slutet av 1990-talet började man inse miljö-och hälsoriskerna med klorerade föroreningar, varpå flera områden kartlades. Kartläggningarna visade på att användningen av klorerade lösningsmedel hade förorenat både bostadsområden och industrimark.
Generellt är klorerade föroreningar svåra att utreda. De traditionella metoder som finns, till exempel provtagning av jord, grundvatten, porgas och inomhusluft, kan visa på förekomst av ämnena, men inte när, var eller hur de tränger in i byggnaderna. Det gör det i sin tur svårare att bedöma risken för ånginträngning, och vilka åtgärder som är mest lämpliga och hållbara att genomföra.
Som första aktör i Sverige har WSP testat att använda föroreningshundar i kombination med metoden Vaporsafe® (diskreta och kontinuerliga luftmätningar). Detta utfördes i samband med en undersökning av klorerade föroreningar i flerbostadshus invid en tidigare kemtvätt. Syftet var att få en djupare förståelse för hur ångor tränger in i och vidare inom byggnaderna.
Föroreningshundarna undersökte området, och kunde med hjälp av sitt goda luktsinne detektera och markera var de klorerade föroreningarna tränger in till byggnaden. Vid bland annat dessa markeringar genomfördes därefter Vaporsafe®-undersökningar, då en stor mängd diskreta luftprover samlades in och kontinuerlig luftmätning utfördes.
Resultatet erhölls i realtid med hjälp av en portabel gaskromatograf. Metoden möjliggjorde insamling av en stor datamängd, inklusive utredning av variationer, samband och trender av föroreningshalter i inomhusluften vid olika förhållanden, samtidigt som undersökningen dynamiskt kunde riktas utifrån erhållna resultat.
Kombinationen av föroreningshundar och Vaporsafe® visade snabbt på spridningsvägar som den tidigare utförda traditionella provtagningen i projektet inte visat.
Denna metod gav en mer detaljerad förståelse av vilka mekanismer som bidrar till ånginträngning. Därmed kan en mer korrekt riskbedömning avseende ånginträngning utföras och framför allt erhölls förståelse av vilka åtgärder som är nödvändiga för att minimera risken för ånginträngning.
