Också medborgarna kommer att tvingas ta ett utökat ansvar för det egna vattnet. I den statsfinansierade broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” uppmanas sedan 2017 landets invånare att säkerställa sin egen dricksvattentillgång för 72 timmar.
I WSP-rapporten ”Sverige och 20-talets vattenutmaningar” framgår dock tydligt att 70 procent av medborgarna helt saknar beredskap för den händelse de skulle bli utan vatten ens i ett dygn.
- Kriser brukar leda till ökad medvetenhet och jag tror att skulle vi ställa samma fråga till svenskarna i dag så är det fler som kommer att vara bättre förberedda, menar Anna Dahlman Petri.
Ytterligare en diskussion som hon tror kommer att accelereras av Corona-krisen är frågan om vattnets kvalitet i relation till användningsområdet. Behövs verkligen dricksvattenkvalitet i till exempel toaletten, biltvätten, badhus, industrier eller bevattningssystem eller kan vi tänka annorlunda?
Om Sverige enbart producerade dricksvatten till de områden där dricksvatten verkligen krävs så skulle samhällets behov av kemikalier och mineraler i vattenprocessen minska drastiskt.
- Vi ser ett ökat fokus på frågan om rätt vatten till rätt sak. Våra ledningssystem i dag är inte byggda för att kunna ta ut olika typer av vatten, men det är en fråga som allt mer finns med när man bygger nytt. Det finns kommuner som har börjat titta på om man kan sälja vatten som inte möter kraven för dricksvatten, men som är fullgott till andra användningsområden.
- Att återvinna sitt eget avloppsvatten är ett sätt där hushåll kan dra sitt strå till stacken. Slutna, cirkulära duschsystem finns till exempel redan på marknaden. Ett annat sätt är att som i Växjö tillhandahålla en vattenkiosk, där dagvatten kan tappas i tankbilar och gatusopmaskiner, vilket är ett bra sätt att spara på dricksvattnet, avslutar Anna Dahlman Petri.